Så tar jag upp, delar och vinterförvarar mina dahlior

När dahliasäsongen börjar gå mot sitt slut är det dags att börja tänka på upptagning och vinterförvaring. Jag har genom åren testat mig fram till vad som fungerar bäst för mig, och en sak jag har lärt mig är att alla knölar inte behöver behandlas på exakt samma sätt.

Jag anpassar både delning och förvaring efter hur knölarna ser ut, hur många jag har av sorten och hur rädd jag är om just den sorten.

Märkning redan ute i odlingen

Innan jag börjar gräva upp dahliorna ser jag till att alla sorter är ordentligt märkta. När plantorna väl är nedklippta ser många knölklumpar väldigt lika ut, och då är det lätt att blanda ihop sorterna.

Märkningen får därför följa med från odlingen, genom tvätt och delning och hela vägen in i vinterförvaringen.

På sorter som är extra viktiga för mig är jag hellre överdrivet noggrann än riskerar att tappa namnet.

Upptagning

När det är dags att ta upp dahliorna klipper jag först ner plantorna. Jag använder grep och börjar en bit ut från plantan för att minska risken att sticka sönder knölarna.

Sedan lyfter jag försiktigt upp hela knölklumpen.

Jag försöker få bort den lösa jorden och tvättar därefter knölarna. När de är rena är det betydligt lättare att se hur knölklumpen är uppbyggd, om någon del är skadad och var det går att dela.

Det är också mycket lättare att hitta krona och ögon på en ren knöl.

Efter tvätt får knölarna torka innan jag börjar dela och packa dem för vinterförvaring.

Jag delar helst på hösten

Jag delar de flesta av mina dahlior redan på hösten.

För mig finns det flera fördelar med det. Singelknölar tar betydligt mindre plats än stora knölklumpar och jag får samtidigt en bra överblick över hur många knölar jag faktiskt fått av varje sort.

När våren sedan kommer är en stor del av jobbet redan gjort.

Men jag delar inte bara för delandets skull. Vissa sorter bildar knölklumpar som är betydligt besvärligare än andra, och om jag känner att risken är större att jag förstör något låter jag hellre knölklumpen vara.

Krona, öga, hals och knöl

När man börjar dela dahlior kan det först kännas lite svårt att veta vad man egentligen ska titta efter.

Det viktigaste är att en delning har det som behövs för att kunna växa vidare.

Ögat är tillväxtpunkten där nästa års skott kommer. Ögonen sitter vid kronan, alltså området där stammen möter knölarna.

Från kronan går halsen ner till själva knölen. Halsen behöver vara hel och sitta ihop med både kronan och knölen.

Själva knölen fungerar framför allt som växtens energilager.

Det betyder också att en stor och fin knöl inte automatiskt är en bra delning. Saknas krona och öga kommer den inte att kunna utveckla någon ny planta.

När jag delar

Jag tittar först på hela knölklumpen och försöker hitta ögonen innan jag börjar dela.

Ibland syns de väldigt tydligt. På andra sorter får man titta betydligt noggrannare.

Jag försöker också undvika att spara knölar med skadade eller väldigt svaga halsar om jag har gott om material av sorten. Däremot kan jag göra annorlunda om det är en ovanlig sort där jag bara har några få knölar kvar.

Då får knölen helt enkelt lite extra omsorg istället.

Hygien mellan sorterna

När jag delar många olika dahliasorter är jag noga med hygienen.

Jag använder Virkon S till mina verktyg och har flera verktyg som jag roterar mellan. På så sätt kan ett verktyg ligga i desinfektionslösningen enligt produktens anvisningar medan jag arbetar vidare med nästa.

Jag tycker det är en enkel rutin, särskilt när man hanterar många sorter.

Jag tar också bort knölar eller delar som ser dåliga ut istället för att lägga in dem tillsammans med resten för vinterförvaring.

Så förvarar jag mina dahlior

Jag använder inte en enda förvaringsmetod till alla knölar.

Istället väljer jag metod efter vilken typ av knöl jag har framför mig.

Singelknölar

De flesta fina singelknölar förvarar jag i påsar med vermiculit.

Vermiculiten hjälper till att skapa en jämn miljö runt knölarna under vintern och påsarna gör det enkelt att hålla sorterna separerade.

Om jag däremot får väldigt många singelknölar av samma sort lägger jag dem hellre tillsammans i en låda med vermiculit. Det blir både smidigare och mer platsbesparande än att ha mängder av små påsar.

Allt märks naturligtvis med sortnamn.

Små knölar och knölar med svaga halsar

Här gör jag lite annorlunda.

Knölar med svaga halsar, väldigt små knölar och sorter som jag är extra rädd om förvarar jag ofta med Saran Wrap-metoden.

Det här gör jag framför allt med sorter där jag fått få knölar eller där jag verkligen inte vill riskera att förlora materialet under vintern.

Knölarna får först torka ordentligt och därefter lindas de individuellt.

Det är alltså inte metoden jag använder till alla mina dahlior, utan framför allt till de knölar jag vill hålla lite extra koll på.

När jag har många knölar av samma sort

Om en sort har gett väldigt bra med knölar behöver jag inte heller lägga varje knöl separat.

Då kan flera singelknölar av samma sort ligga tillsammans i en märkt låda med vermiculit.

Det sparar både tid och utrymme.

Svårdelade knölklumpar

Vissa sorter bildar knölklumpar som helt enkelt inte är särskilt trevliga att dela på hösten.

Istället för att riskera att skära sönder kronan eller förstöra bra knölar förvarar jag då hela eller större delar av klumpen i en låda med vermiculit.

Jag kan sedan titta på den igen till våren när ögonen börjar bli tydligare.

Ibland är det faktiskt betydligt enklare att se hur en knepig knölklump ska delas när den börjar vakna.

Pot tubers

Pot tubers behandlar jag också lite annorlunda.

Beroende på hur de ser ut förvarar jag dem antingen i låda med vermiculit eller låter dem helt enkelt stå kvar i sin kruka över vintern.

Står de kvar i krukan får jorden vara åt det torrare hållet under vintervilan.

Till våren kan jag sedan ta fram dem, se hur de har klarat vintern och starta upp dem igen.

Var förvarar jag knölarna?

Oavsett vilken metod jag använder behöver dahliorna stå frostfritt och svalt under vintern.

Det får samtidigt inte vara så varmt att de börjar växa för tidigt.

Jag vill också undvika stora svängningar i temperatur och för blöt förvaring. För mycket fukt kan ge problem med röta, medan en för torr miljö kan göra att knölarna skrumpnar.

Det handlar därför mycket om att hitta balansen.

Och eftersom olika vinterförvaringsutrymmen kan skilja sig ganska mycket behöver man ofta lära känna just sitt eget utrymme.

Jag tittar till dem under vintern

När knölarna väl är undanställda glömmer jag dem inte helt fram till våren.

Jag går igenom dem med jämna mellanrum.

Jag tittar efter röta, mögel och knölar som börjar bli väldigt mjuka eller skrumpna. Om något ser dåligt ut tar jag bort det direkt så att det inte ligger kvar tillsammans med resten.

Just de här kontrollerna kan göra stor skillnad.

Det finns inte bara ett rätt sätt

Det här är framför allt så jag gör.

Jag tror inte att det finns en enda förvaringsmetod som är bäst för alla dahlior, alla odlare och alla förvaringsutrymmen.

En stor fin singelknöl, en liten knöl med svag hals, en svårdelad knölklump och en pot tuber behöver inte behandlas likadant.

Jag har därför landat i att använda flera olika metoder och välja den jag tycker passar bäst för knölen jag har framför mig.

Vissa sorter ger mängder med fina knölar och andra får jag kanske bara några få av. De sorter som gett lite med knölar, eller som jag är extra rädd om, får helt enkelt lite extra omsorg.

Och precis som med det mesta inom odling lär man sig något nytt varje säsong.

Snabbguide – så gör jag med dahliaknölarna

• Upptagning: Gräv upp försiktigt och märk sorten direkt.
• Rengöring: Skölj eller borsta bort jord och kontrollera knölarna.
• Hygien: Rengör verktyg mellan sorter, gärna med Virkon S, för att minska risken att föra eventuell smitta vidare.
• Delning: Dela bara knölar där krona, hals och öga/skottanlag finns/ där du tydligt kan se dem.
• Torkning: Låt knölarna ytorka innan de packas för vinterförvaring.
• Singelknölar: Förvaras i påse med vermiculit. Har jag många av samma sort använder jag hellre en låda med vermiculit.
• Små eller känsliga knölar: Knölar med svaga halsar, små knölar och sorter jag är extra rädd om förvarar jag med Saran Wrap-metoden.
• Svårdelade knölar och pottubers: Förvaras i låda med vermiculit eller får stå kvar i sin kruka till våren.
• Under vintern: Kontrollera knölarna då och då och ta bort sådant som börjar ruttna eller mögla.